Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hon tog emot mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
JEAN-CHRISTOPHE
doxala infall och burlesk humor. De spelade en
sorts opera buffa. I detta galleri av
italienska porträtt råkade man sällan på tankens
nötning, ögonens metallglans eller anletsdrag
härjade av ständigt själsarbete såsom fallet är
i norden. Det saknades dock inte här som
överallt själar som förtärde sig själva och dolde sina
sår. Det saknades inte begär och sorger som
glödde under ytans likgiltighet och höljde sig i
en vällustig dvala. Dessutom förekom det hos
en eller annan sällsamma snedsprång —
förvirrande tecken till en dunkel inre brist på jämvikt
— säregen för alla gamla raser, likt rämnorna
som öppna sig i den romerska kampanjan.
Det fanns mycket behag i dessa tankspridda
gåtfulla själar, i dessa lugna ironiska ögon hos
vilka en dold tragik slumrade. Men Christophes
lynne var just nu inte sådant, att han hade lust
att erkänna det. Han rasade över att Grazia
omgav sig med dylika kvicka, men ytliga
världs-människor. Han var ond på dem, han var ond
på henne. Han var missnöjd med henne, han
var-missnöjd med Rom. Hans besök blevo allt
sällsyntare. Han lovade sig själv att han skulle
resa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
