Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hon såg vad som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 JEAN-CHRISTOPHE
Då hade ni bara ögon för min vackra kusin. Jag
var ledsen för att ni inte alls begrep vad jag
kände för er. Hela vårt liv kunde ha blivit
annorlunda ... Nu tror jag, att vad som skedde, var
bäst. Det var klokast att vi inte satte vår
vänskap på prov i ett gemensamt liv, detta
vardagsliv som slutligen drager ned det ädlaste inom
oss.
— Ni säger så, emedan ni älskar mig mindre.
— Ack nej! Jag håller fortfarande lika
mycket av er.
— Det är första gången ni säger mig det.
— Ingenting får mer vara fördolt mellan oss.
Ser ni, jag tror inte mycket på äktenskapet. Mitt
eget är visserligen inte ett tillräckligt bevis.
Men jag har tänkt mycket, och jag har sett runt
omkring mig. De lyckliga äktenskapen är
sällsynta, det är kanske emedan äktenskapet är litet
naturvidrigt. Man kan inte sammanlänka två
människors vilja utan att krossa den ena av dem
eller kanske båda två. Och det är inte alltid
lidanden som själen har nytta av att gå igenom.
— Ack, sade han, jag ser däremot någonting
så vackert i en förening grundad på ömsesidiga
offer, två själar som smälter samman till en enda
själ.
— Ja, det är vackert i er fantasi. I
verkligheten skulle ni lida mer än någon annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
