Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Hon såg vad som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
JEAN-CHRISTOPHE
jag aldrig någonsin skulle kunna bliva olycklig
med er... Ock så skall jag säga er en sak till;
jag tror att ingenting numera skulle kunna göra
mig riktigt olycklig. Jag kar sett så mycket...
Jag har blivit filosof. Men för att tala
uppriktigt (ni önskar det ju, ni blir inte ond?) nåväl,
jag känner min svaghet. Jag skulle kanske vara
sä dum, att jag efter ett par månader inte längre
vore riktigt lycklig, och det, det vill jag inte,
just emedan jag för er har en så djup
tillgivenhet. Och jag vill inte att någonting i världen
skall komma den att blekna.
Han svarade sorgset:
— Ja, ni säger så för att mildra ert avslag.
Jag misshagar er. Det finnes saker hos mig som
ni finner avskyvärda.
— Nej, jag försäkrar er ... Se inte så
modstulen ut. Ni är min käre, gode vän.
— Då begriper jag inte. Varför kunde vi
inte passa för varandra?
— För att vi är för olika. Vi ha en för
utpräglad karaktär. Vi är för personliga.
— Det är just därför jag älskar er.
— Jag med. Men det är just därför som vi
skulle råka i konflikt.
— Visst inte!
— Jo säkert. Eller ock, som jag vet att ni är
mer värd än jag, så skulle jag förebrå mig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
