Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hjärtat värkte i hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 J EAN-CHRISTOPHE
på mig. Ett kort ögonblick blev jag litet
smickrad, det var ju oundvikligt. — Nu är det slut!
Jag har förstått. Ja, ni hade rätt, då ni sände
mig tillbaka till människorna. Jag var nära
däran att begrava mig i ensligheten. Det är
osunt att spela Zarathustra. Livets ström
förrinner, den rinner bort från oss. En stund
kommer då man endast är en öken. Om vi vill gräva
en ny ränna genom sanden ända fram till
floden, måste vi uthärda många mödosamma dagar
i den brännande solen. — Nu är det gjort. Jag
har inte någon yrsel längre. Jag har arbetat
mig fram till strömmen. Jag betraktar och jag
ser.
Min kära väninna, vad dessa fransmän äro
för ett egendomligt folk. För tjugu år sedan
trodde jag att de voro slut... De börja på nytt.
Min käre kamrat Jeannin hade förutsagt det,
men jag misstänkte att han bara invaggade sig
i illusioner. Jag kunde inte tro! .. . Hela
Frankrike var som deras eget Paris, fullt av till
hälften nedrivna byggnader, grushögar och jordras.
Jag sade mig: de ha förstört allting... Vilket
gnagaresläkte! — Och just som de tyckas
ivrigast syssla med att bryta ned, så använda de
ruinerna till att lägga grundvalarna till en ny
stad. Jag märker det nu då
byggnadsställningarna resa sig på alla håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
