Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Hjärtat värkte i hans...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 J EAN-CHRISTOPHE
nande maskineri — i konsten som några viljr*
göra till ett gammalt aristokratiskt hotell öppet
blott för ett fåtal privilegierade, andra till en
rymlig folkets hall, där den kollektiva själen
sjunger sin sång. Alla äro de det förflutnas
åter-uppbyggare eller framtidens byggmästare. Vad
de än taga sig till, skapa dessa fyndiga varelser
alltid samma sorts celler. De ha en instinkt som
erinrar om bävrarnas eller biens och den tvingar
dem att århundraden igenom utföra samma
rörelser och återfinna samma former. De mest
revolutionära äro omedvetet kanske mest bundna
till de gamla traditionerna. Bland
syndika-listerna och de framstående yngsta författarna
har jag funnit medeltida själar.
Nu då jag ånyo vant mig vid deras bullrande
sätt, så är det med nöje jag ser dem arbeta.
Uppriktigt sagt, är jag en så pass gammal björn att
jag aldrig någonsin skulle kunna trivas i deras
hus; jag behöver den friska luften. Men vilka
goda arbetare de äro! Arbetet är deras högsta
dygd; det upphöjer de tarvligaste och de mest
fördärvade ... och vilken utvecklad känsla för
skönheten ha ej konstnärerna! Fordom märkte
jag det mindre. Ni har lärt mig att se. Mina
ögon öppnade sig vid Roms ljus. Era
renässansmänniskor ha lärt mig att fatta
människorna här. Ett stycke av Dubussy, en skulp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
