Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han stod vid en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 J EAN-CHRISTOPHE
honom på teatrarnas premiärer, där han smålog,
kacklade, viftade med handen, kysste damerna på
hand och från sin plats på främre parkett
avfyrade koketta ögonkast åt alla håll. Som
Christophe inte visste vad han hette brukade han
kalla honom »dovhjorten». -— Denne och hans
följeslagarinna sågo strax Emmanuel och kastade
sig över honom med utropet: »käre mästare»,
samt förtroliga och underdåniga utgjutelser.
Christophe, som avlägsnade sig, hörde
Emma-nuels sträva röst som svarade att han var
sysselsatt och inte kunde taga emot. Han beundrade
den gåva som denne man hade att vara
obehaglig. Han anade inte orsaken till att Emmanuel
visade sig så trumpen och tvär mot de rika
lättingar som hedrade honom med sina ogrannlaga
visiter; de överflödade med vackra ord och
smicker, men de brydde sig inte det minsta om att
lindra hans bekymmer, lika litet som César
Francks så kallade vänner försökte att befria
honom från bördan av de pianolektioner som han
ända till sin död måste giva.
Christophe återvände många gånger till
Emmanuel. Han lyckades inte väcka till liv det
första besökets förtrolighet. Emmanuel visade sig
inte alls glad över att se honom, han var
misstroget förbehållsam. Visserligen tog stundtals
hans snilles varma begär att uttrycka sig
överhand. Christophe sade kanske ett eller annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
