Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han stod vid en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
J EAN-CHRISTOPHE
styrka, hälsa, manlig handling och möjligen av
ära, men även av järnhård auktoritet och sträng
ordning. Vi ha i sanning till fyllest längtat efter
järnåldern, den klassiska åldern! . .. De stora
klassiskt vordna tiderna — Ludvig den XIV:s
och Napoleons — synas oss på avstånd vara
mänsklighetens höjdpunkter och kanske
realiserade nationen under sådana skeden bäst och
segerrikast sitt statsideal. Men fråga blott den
tidens hjältar vad de tänkte om saken! Nicolas
Poussin drog bort till Rom för att leva och dö
där; han förkvävdes i hemlandet. Pascal och
Racine bjödo världen farväl. Och bland de
främsta och största hur många var det ej som höllo
sig avsides, som fallit i onåd och voro förtryckta ?
Även i Moliéres själ doldes mycken bitterhet. —
Vad nu Napoleon beträffar, tänkte Christophe,
så tyckas inte era förfäder ha haft någon aning
om sin lycka, och själva härskaren lät ej bedraga
sig. Han visste att då han försvann, skulle
världen utstöta ett »ouff» av lättnad. Runt
omkring Imperatorn utbredde sig tankens
öken; på sandens vidder brände den afrikanska
solen ....
Christophe sade inte allt vad han funderade
över. Ett par hänsyftningar hade strax försatt
Emmanuel i raseri och han hade sålunda ej
upprepat försöket. Men om han behöll sina tankar
för sig själv, visste Emmanuel dock vad han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
