Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det var i början av...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
J EAN-CHRISTOPHE
Han var lätt till sinnes, glömsk, naivt självisk.
Han kade ett gott kjärta och en livlig intelligens,
ett kapital som han ödslade bort i småmynt.
Man förlät honom allt, ty man hade nöje av att
se honom: han var lycklig.
Christophe vägrade att döma honom. Han
beklagade sig ej. Han hade skrivit till
Jacqueline och tackat henne för att hon hade skickat
sin son. Jacqueline svarade med ett kort brev
som lät ana en undertryckt sinnesrörelse. Hon
sade att hon hoppades att Christophe ville
intressera sig för Georges och leda honom i livet. Hon
hänsyftade inte på möjligheten att de skulle
kunna råkas och Christophe vågade ej uppsöka
henne, då hon inte bad honom därom. — Sålunda
förblevo de skilda åt och sågo varandra blott på
långt håll vid en eller annan konsert. Det enda
som förenade dem var den unge gossens sällsynta
besök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
