Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - De bestämde att hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
J EAN-CHRISTOPHE
diga motsättningar mellan ett ansiktes linjer och
de ord som munnen uttalar. Se där en ung
kvinnas profil med klara, litet torra drag i
Burne-Jones stil, den är tragisk, förtärd av en inre,
hemlig lidelse, en Shakespeare-artad smärta — hoi
talar — hon är blott ett litet enfaldigt,
borgerligt våp; hon är tarvlig, självisk och småkokett,
utan aning om de fruktansvärda krafter som äro
inristade inom henne. Våldsamheten och
lidelsen finnas dock. Under vilka former komma de
väl en dag att yttra sig? — Som vinningslystnad,
svartsjuka, storartad energi eller sjuklig
elakhet? Ingen kan säga det. Kanske överför hon,
innan stunden för explosionen inträffat, denna
lidelse på en varelse av sitt eget kött och blod.
Det är alltid en faktor som man måste räkna med,
den svävar över släktet som ett oundvikligt öde.
Grazia bar tyngden av en dubbel ärftlighet,
det enda arv som hos gamla familjer löper
minsta faran att förskingras. Hon var åtminstone
medveten därom. Det är en stor styrka att
känna sin svaghet, sålunda bliver man, om ej
herre över släktsjälen till vilken man är bunden,
likväl lots på den farkost som driver bort med
en. Man förvandlar ödet till sitt redskap och
betjänar sig av det som av ett segel som man
spänner ut eller låter slakna allt efter vindens fart och
riktning. Då Grazia slöt ögonen hörde hon inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
