Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Emellertid hade Grazias...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 J EAN-CHRISTOPHE
själ, han ägde den. Denna mystikuppfyllda
förening alstrade musikverk som voro frukter av
deras båda sammansmälta väsen. En dag då han
bjöd henne en samling av sina kompositioner,
som voro uppbyggda av hennes och hans båda
själars substans, sade ban:
— Våra barn!
Alla ögonblicks gemenskap, både om de voro
tillsammans och om de voro skilda åt; ljuvliga
kvällar tillbragta i det stilla fridfulla huset vars
ram tycktes skapad för Grazias bild, tystlåtna och
vänliga tjänare, som voro henne tillgivna och på
Christophe överförde något av den vördnadsfulla
aktning som de hade för sin matmor, glädjen att
tillsammans lyssna till timmarnas sång som gledo
förbi och att se livets ström rinna vidare...
Grazias vacklande hälsa kastade en orosskugga
över denna lycka. Men hon förblev trots sina
krämpor så sorgfri att hennes dolda lidanden
blott ökade hennes behag. Hon var hans älskade,
hans bräckliga, hans rörande väninna med det
ljusa anletet. Somliga kvällar då ban gått ifrån
henne och hans hjärta var så fyllt av kärlek att
ban ej kunde vänta till morgondagen skrev han
till henne:
Lie be, li ebe 1 i ebe lie be lie be
G r a z i" a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
