Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Emellertid hade Grazias...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 J EAN-CHRISTOPHE
Dagen inbröt. En septembermorgon. De hade
tillsammans farit från Paris i mitten av juli och
tillbringat de återstående veckorna i ett
bergshotell helt nära det ställe där de funnit varandra
för sex år sedan.
Under fem dagar hade de inte kunnat gå ut.
Regnet strömmade ned utan uppehåll. De voro
nästan ensamma. Alla de andra hotellgästerna
hade flyktat. Den sista morgonen upphörde
äntligen regnet men bergen voro insvepta i moln.
lorst foro barnen med tjänarna i en vagn. Hon
for efter dem och han följde med ända till den
punkt, där vagnen i tvära krökar slingrade ned
mot Italiens fält. Under vagnens sufflett trängde
fukten in. De sutto tätt tryckta intill varandra,
de talade inte, de sågo knappt på varandra.
Vilken sällsam halvdager eller snarare vilket
halvmörker! ... Grazias andedräkt lade en våt imma
på det tunna floret. Han höll hennes varma lilla
hand som betäcktes av den kalla handsken. Deras
ansikten närmade sig varandra. Genom det
fuktiga floret kysste han hennes älskade mun.
De nådde vägkröken. Han steg ut. Vagnen
trängde in i dimman, den försvann. Han hörde
ännu hjulens rullande och hästhovarnas
klapprande. Ett vitt. töcken flöt ut över fälten. Det
droppade sakta från de frusna trädens täta och
disiga nätverk. Ej minsta vindfläkt! Dimman
fjättrade och band livet. Christophe stannade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
