Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe var den ende...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
203
— Du är rädd, svarade Christophe.
Georges gjorde uppror, men till slut måste han
medgiva att han ägde föga smak för att skåda
ned i botten av sin egen själ. Han fattade inte
vad man kunde ha för ett nöje av att böja sig över
detta svarta hål. Man löpte ju fara att ramla ned
i avgrunden.
— Räck mig handen, sade Christophe. Han
roade sig med att glänta på falluckan och visa
sin realistiska och tragiska syn på livet. Georges
ryggade tillbaka. Christophe lät luckan falla
igen och skrattade.
— Hur kan ni härda ut med att leva så?
— Jag lever och jag är lycklig, sade
Christophe.
— Jag skulle dö om jag för jämnan vore
tvungen att se allt detta.
Christophe slog honom på axeln.
— Se där ha vi våra utmärkta atleter! . ..
Nåväl, titta inte dit om din hjärna inte tål vid
det. Ingen tvingar dig ju. Marschera bara på,
min lille vän. Men varför vill du nödvändigt ha
en herde som stämplar dig på axeln likt
boskapen? Vad är det för ett fältrop som du väntar på?
Lösen är utdelad. Trumpetsignalen har klingat.
Kavalleriet är statt i rörelse. Syssla endast med
din häst. Intag din plats i ledet och galoppera.
— Men vart skall jag gå? sade Georges.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
