Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Georges erinrade sig inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 jean-Christophë
Direktören började skratta, ban vägrade,
överhöljde Christophe med smicker och berömde hans
karaktär och hans snille. Han talade med
den största ringaktning om den andres verk,
försäkrade att det var värdelöst och inte skulle
inbringa ett enda öre.
— Varför antog ni det då?
— Jag är inte fri att handla som jag skulle
vilja. Ibland, med långa mellanrum, måste jag
åtminstone låtsas att tillfredsställa den allmänna
meningen. Fordom kunde man låta de unga
skräna bäst de ville, ingen hörde på dem. Nu
finner de alltid på något medel som hetsar upp
den nationalistiska pressen som i sin tur skriar
om förräderi och påstår att man är en dålig
fransman om man är olycklig nog att inte falla
i hänryckning inför deras nya skola . . . Den nya
skolan. Ja, vad är det för slag egentligen? Skall
jag kanske säga er det? ... Jag har övernog av
det skräpet och publiken med. Den tråkar ut oss
med sina Or emus!... Den har inte något
blod i ådrorna. Det är små korgossar som sjunga
mässan. Kärleksduetterna liknar snarare D e
profundis... Om jag vore så dum att jag
lät uppföra de verk som man tvingar mig att
antaga skulle jag alldeles ruinera min teater. Jag
antager dem, och mer kan man inte fordra av
mig. — Låt oss nu tala om allvarliga saker. Ni,
ni drar fulla hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
