Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Om Christophe med största...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 t
JEAN-CHRISTOPHE
påstods det, att Christophe ej kände till sin konsts
första grunder, att han var okunnig om
harmoniläran att han plundrade sina kolleger och att han
vanhedrade musiken. Han kallades: »den gamle
bråkmakaren»... Det sades: vi ha fått nog av
dessa världsomstörtare, vi äro ordningen,
förnuftet, den klassiska jämvikten ...
Christophe fann en verklig förströelse i detta
prat.
— Det är den oundvikliga lagen, sade han. De
unga knuffa ned de gamla i graven. På min tid
behandlades visserligen en man inte som gubbe
förrän han var sextio år. Nutilldags går det
fortare ... den trådlösa telegrafen, aeroplanen . . .
En generation blir fortare utnött. — De
stack-rarne, de ha inte lång tid kvar. Det är bäst att
de skyndar sig med att se ned på oss och kråma
sig i solskenet.
Men Emmanuel hade inte en tillräckligt god
hälsa. Hans tankar voro djärva, men han var ett
rov för sina sjuka nerver. Han hade en rakitisk
kropp och en glödande själ. Han krävde striden
och han var inte skapad för striden. Kritikens
hätskhet sårade honom till blods.
— Ack, sade han, om recensenterna bara visste
vilken skada de göra konstnärerna med de
orättvisa ord som de slunga ut på en slump — då
skulle de blygas för sitt yrke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
