Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - I kärleken till Grazia...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 t JEAN-CHRISTOPHE
brev voro för honom ett slags rättesnöre.
Visserligen gjorde hon inte något löjligt anspråk på
att leda honom i hans konst; hon ägde alltför
mycken takt och hon insåg sin begränsning. Men
hennes rena, klara stämma var den ton enligt
vilken han lät sin själs strängar ljuda. Om
Christophe blott trodde sig höra hennes röst upprepa
hans tanke, så tänkte han ingenting som ej var
rent, rätt och värt att upprepas. Ett vackert
musikinstruments klang är för musikern en
vacker gestalt i vilken hans dröm förkroppsligar sig;
— tvenne älskande själars hemlighetsfulla
sammansmältning . . . Var och en frånrövar den
andre det bästa han äger, men endast i syfte att
lämna det tillbaka skönare och rikare genom
kärleken. Grazia fruktade ej längre för att säga
Christophe att hon älskade honom. Avståndet
gav henne mer frihet att tala, likaså
förvissningen om att hon aldrig skulle tillhöra honom.
Den andaktsfulla innerligheten i denna kärlek
hade meddelat sig åt Christophe och var honom
en källa till styrka och frid.
Av denna styrka och frid skänkte Grazia
mycket mer än hon själv hade. Hennes hälsa var
bruten, hennes själsliga jämvikt var allvarligt
störd. Hennes sons tillstånd förbättrades ej.
Sedan två år tillbaka levde hon i en ständig
ångest som skärptes genom Lionellos grymma
talang att ockra på den. Han hade tillägnat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
