Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans musikskapelser hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 t
JEAN-CHRISTOPHE
Hans musikskapelser kade antagit lugnare
former. Nu var det ej mer vårens stormar som
fordom samlade sig och brusto lös och plötsligt
försvunno; det var sommarens sista moln:
snövita och gyllene bergmassor, stora ljusets
fåglar, som långsatmt sväva fram och fylla
himmeln ... Skapa! ... Skördar som mogna i den
fridfulla augustisolen ...
Först en mäktig ock oklar dvala, den dunkla
glädjen hos den fyllda klasen, det svällande axet,
den havande kvinnan, som ruva över sin
mognande frukt. Ett orgelbrus, kupan där bien
surra ... Från denna djupa musik, guldgul som
höstens honung, lösgör sig rytmen som är
musikens innersta motiv, planeternas dans avtecknar
sig, de svänga runt.
Då framträder viljan. Den springer upp på
drömmens gnäggande pegas och klämmer den
mellan sina knän. Anden erkänner rytmens lag
som drager den med sig; den tämjer de
regellösa krafterna och bestämmer vägen och målet
som den vill följa. Förståndets och instinktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
