Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 t
JEAN-CHRISTOPHE
medan Grazias och Oliviers sedliga renhet, djupa
allvar och glödande ansträngningar, trots deras
varma önskan, aldrig hade lyckats föra dem så
pass långt.
Christophe iakttog nyfiket denna själarnas
evolution. Han försökte ej att bekämpa den såsom
Emmanuel skulle velat; den senares fria idealism
uppretades av den gamle fiendens
återuppträdande. — Man bekämpar inte vinden som blåser
vart den vill. Man väntat tills den dragit förbi.
Det mänskliga förståndet var utmattat. Det hade
gjort en stor ansträngning, nu gav det vika för
sömnen och likt ett barn, trött efter en lång dag,
sade det sina böner, innan det slumrade in.
Drömmarnas port öppnades ånyo. I religionens
fotspår följde teosofiska, mystikuppfyllda,
esoteriska, ockulta strömningar, som hemsökte
västerlandets hjärnor. Själva filosofien vacklade.
Tankens gudar, Bergson, William James sviktade.
Till och med på vetenskapens fält yppade sig
tecken till förståndets trötthet. En oundviklig
händelse. Låt blott alla andas ut! I morgon
vaknar anden upp, livligare, friare . . . Sömnen är
härlig, då man arbetat hårt. Christophe, som
just inte haft tid att hängiva sig åt den, var
lycklig över att dessa barn i hans ställe fingo njuta
därav, att de ägde själens vila, trons lugna
trygghet, en absolut, orubblig förtröstan på sina
drömmar. Han skulle inte velat, inte kunnat byta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
