Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Hans liv var dock inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 t
JEAN-CHRISTOPHE
— »Gå din väg! Gå din väg! Vik platsen!
Nu är det min tur! ...»
Christophe som hörde deras stumma språk hade
lust att säga:
— Skynda er inte så mycket. Jag har det bra
här. Betrakta’ mig ännu som en levande person.
Han fann deras naiva näsvishet lustig.
— Säg rent ut, sade han godmodigt en dag,
då de riktigt krossat honom under sin
ringaktning, säg strax att jag är en gammal dumsnut.
— Visst inte, min käre gamle vän, sade Aurora
och skrattade hjärtligt. Ni är den bästa
människa i världen, men det finnes saker som ni inte
begriper.
— Och som du, min lilla flicka, förstår? Ser
man bära på den stora visdomen!
— Gör inte narr av mig. Jag, jag förstår inte
mycket, men ban, Georges, förstår ...
Christophe smålog.
— Ja, du har rätt mitt barn. Den som man
älskar, förstår allting.
Det föll sig mycket mindre svårt för honom att
underkasta sig deras intellektuella överlägsenhet
än att härda ut med deras musik. De satte ofta
hans tålamod på ett hårt prov. Pianot fick inte
vara i fred, då de kommo till honom. Det tycktes,
liksom hos somliga fåglar, att kärleken väckte
der ak kvitter till liv. Men de voro på långt när
inte så skickliga i att sjunga. Aurora gjorde sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
