Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Vid denna tidpunkt märkte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
279
något angående henne. Han skulle ej vågat
skriva ock bedja om underrättelser. Under
många år försatte blott hennes namn honom i
skälvning ... — Nu var kan lugn, han fruktade
ingenting. Men om aftonen i kotellrummet, som
vette åt Rhen, hörde han helgdagskvällens
välbekanta klockor och de återuppväckte det
förflutnas bilder. Från floden steg emot honom en
doft av de fjärran faror, som ha;n nu hade svårt
att fatta. Han tillbringade hela natten med att
genomgå dem i minnet. Han kände, att kain nu
var befriad från den fruktansvärde kärskaren,
och han kände även ett milt vemod. Han hade
inte beslutat sig för vad han nästa daig skulle
göra. Ett ögonblick föll det konom in — det
förflutna var ju så långt borta — att hälsa på
Brauns. Men om morgonen svek modet konom.
Han tordes inte ens på hotellet fråga om doktorn
ock käns fru ännu levde. Han beslöt att resa . . .
Tiden för avresan var inne, men en
oemotståndlig makt drev honom till den kyrka, som
Anna brukade besöka. Han tog plats bakom en
pelare varifrån han kunde se den bänk där hon
fordom plägade knäböja. Han väntade, säker
om, att i fall hon ännu levde, skulle hon infinna
sig.
En kvinna kom verkligen, kan kände inte igen
kenne. Hon liknade alla de andra, hon var
korpulent, med fylligt ansikte och drbbelhaka, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
