Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV - Vid denna tidpunkt märkte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DF.N NYA DAGEN
281
Då lyfte han upp ögonen och för sista gången
såg han henne — mitt ibland folkmassan —
hon trädde ut genom dörren i solens sken.
Några få veckor efter hans återkomst till Paris
gjorde han fred med sin gamle fiende, Lucien
Lévy-Coeur. Denne hade länge anfallit honom
med lika stor skådelysten talang som
samvetslöshet. Då han äntligen nått krönet, fått sitt
lystmäte av ryktbarhet och var mättad och
lugnad, hade han så pass mycket förstånd att ban
tyst erkände Christophes överlägsenhet. Han
gjorde då allehanda tillnärmanden. Anfall och
tillnärmanden. — Christophe låtsades ej märka
någondera delen. Lévy-Coeur tröttnade snart.
De bodde i samma kvarter och mötte varandra
ofta. De tycktes inte känna igen varandra.
Christophe lät i förbifarten sin blick glida över
Lévy-Coeur som om han inte sett honom. Det
stillsamma sätt varpå han sålunda förnekade honom,
uppretade Lévy-Coeur.
Han hade en dotter, som var omkring aderton
eller tjugu år; hon var vacker, elegant och smärt
och hade en profil som erinrade om ett litet
lamms, huvudet omgavs av en gloria ljust,
knoll-rigt hår, ögonen voro milt behagsjuka och
leendet liknade Luinis madonnors. De promenerade
ofta tillsammans. Christophe mötte dem i
Luxembourgträdgårdens alléer. De tycktes vara
mycket goda vänner. Den unga flickan stödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
