Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Alla dessa efterhängsna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
JEAN-CHRISTOPHE
sedan hennes man erinrat henne om att
ingenting i huset var hennes, och att han gift sig
med henne, fast hon ej ägde ett öre. Christophe
stretade emot men Melchior örfilade upp honom,
kallade honom slyngel och ryckte pengarna av
honom. Gossen var ungefär tretton år, stor
och stark för sin ålder, och han började knota
emot sådana upptuktelser; ännu vågade han
dock ej göra öppet motstånd och hellre än att
utsätta sig för en ny skymf lät han plundra
sig. Den enda utväg Louisa och han hade
var att gömma undan pengarna, men Melchior
utvecklade en särskild fyndighet i att upptäcka
deras gömställen, så snart de voro borta.
Det förslog ej länge; han började sälja de
föremål han ärvt av fadern. Med smärta såg
Christophe alla kära minnen försvinna:
böckerna, sängen, möblerna, kompositionerna,
porträtt. Han måste svälja och tiga. En dag då
Melchior stött emot farfars gamla piano svor
han i vrede, gnuggade sitt knä och förklarade
att han skulle befria huset från allt skräp.
Christophe blev förtvivlad. Sant nog voro
rummen överfyllda, sedan man i dem staplat upp
alla farfars ägodelar efter att ha sålt hans hus,
det välbekanta hus där Christophe tillbragt sin
barndoms bästa stunder. Sant nog var det gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
