Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Alla dessa efterhängsna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 JEAN-CHRISTOPHE
sönder papperet, utan lade det å sido. Hon
behöll det i flera månader och sköt ständigt
undan tanken på att använda det. Men en dag,
då hon såg Melchior slå Christophe och rycka
pengarna av honom, höll hon inte ut längre.
Ensam med den gråtande gossen gav hon
honom brevet och sade:
- Gå!
Christophe tvekade ännu, men han förstod
att det var enda medlet, om man ville rädda
det lilla som fanns kvar. Han gick till slottet.
Det tog honom mer än en timme att
tillryggalägga en tjugu minuters väg. Han var förintad
av blygsel. Hans stolthet, som stegrats under
år av sorg och enslighet, blödde vid tanken
på att han offentligt måste erkänna faderns
dryckenskap. Genom en sällsam och dock
naturlig inkonsekvens envisades han att vilja
dölja en last som var känd av alla. Han låtsades
aj se den. Han skulle velat låta hacka sig i
bitar hellre än att medgiva en dylik fläck. Och
nu gick han av egen drift... Väl tjugu gånger
stod han i begrepp att vända om, han vandrade
i samma spår staden runt två à tre gånger.
Men här var ej fråga om honom ensam; det
gällde hans mor och syskon. Då fadern övergav
dem, bedrog dem, var det hans, den äldste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
