Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Alla dessa efterhängsna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MORGONEN 55
skymflig ringaktning i det vänliga medlidande
han uppväckte. Då han kom hem, besvarade
han kort och förargat Louisas frågor, som om
han burit agg till henne för vad han gjort. Han
var söndersliten av samvetskval vid tanken på
fadern. Han ville bekänna allt och tigga honom
om förlåtelse. Melchior var ute. Christophe
väntade honom utan att sova till mitt i natten.
Ju mer han grubblade, ju mer ökades hans
självförebråelser. Nu såg han fadern idealiserad;
en svag, godsint människa, olycklig, förrådd av
sina närmaste. Då han äntligen hörde steg i
trappan, hoppade han ur sängen för att springa
Melchior till mötes och kasta sig i hans armar;
men fadern var i ett så vämjeligt berusat
tillstånd, att Christophe ej vågade närma sig
honom utan kröp tillbaka i sin bädd, bittert
hånande sina barnsliga drömmar.
Då Melchior några dagar senare erfor vad
som hänt, råkade han i en våldsam vrede och
rusade till slottet för att göra spektakel; men
han kom skamsen tillbaka och meddelade ej
med ett enda ord vad som ägt rum. I
verkligheten hade han blivit mycket illa mottagen,
man hade rått honom att tala i en annan ton
och sagt, att om han finge behålla sin pension,
var det uteslutande sonens förtjänst; ställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
