Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Christophe övertog...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 JEAN-CHRISTOPHE
hade han ej erfarit ungdomens första lidelse,
som befriar personligheten från dess lånade
förklädnad, liksom en åskknall renar himlen
från alla skymmande töcken. Dunkla och
mäktiga förkänslor blandade sig inom honom
med främmande hågkomster, som han ännu
inte kunde bli kvitt. Han harmades över sin
lögnaktighet. Han sörjde, då han såg, det han
tänkte. Han tvivlade bittert på sig själv. Men
ban kunde inte foga sig i ett så snöpligt
nederlag. Han rasade i en ständig åtrå att göra
bättre, att åstadkomma något storartat. Och
alltid led han skeppsbrott! Efter ett ögonblicks
bländande hägring märkte han att allt vad han
skrivit var värdelöst. Han rev sönder, brände
vad han hittills frambringat. För att öka hans
skam måste han se sina officiella stycken
bevarade; och de voro de underhaltigaste —
Concerton: Den Kungliga Örnen,
författad för hertigens födelsedag — Kantaten:
Pallas Hymn, komponerad vid prinsessan
Adelaides bröllop. De utgåvos i
praktupplagor, som förevigade hans dumhet för
kommande sekler — ty han trodde på kommande
sekler, och han grät av blygsel.
Feberheta år! Ingen rast eller ro! Intet
som skänkte förströelse från detta jäktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
