Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Christophe övertog...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 JEAN-CHRISTOPHE
väl med honom allt vad de ville, de
missbrukade hans godtrogenhet, lade fällor, i vilka
han ofelbart ramlade, avtvungo honom pengar,
ljögo oförskämt och gjorde narr av honom
bakom hans rygg. Christophe lät alltid lura
sig; hans behov av ömhet var så stort, att
ett enda vänligt ord avväpnade honom. Han
skulle förlåtit dem allt för en smula
tillgivenhet; men en dag rubbades hans tillit då han
hörde dem skratta åt hans dumhet, sedan de
med hycklade vänskapsbetygelser, som rört
honom ända till tårar, lurat ifrån honom hans
guldklocka — en gåva av storhertigen — som
de hade lust till. Han föraktade dem och lät
sig bedragas av en obetvinglig önskan att tro
och älska. Han visste det nog, han rasade mot
sig själv, han pryglade upp bröderna, då de
drivit gäck med honom; men det hindrade
honom ej från att svälja det lockbete som de
på nytt kastade ut åt honom.
En ännu hårdare prövning var honom
beredd. Genom beskäftiga grannar erfor han,
att fadern talade illa om honom. Efter att ha
yvts över sonens framgångar och ha skrutit
vitt och brett över dem, förföll Melchior till
den ynkliga svagheten att avundas och nedsätta
dem. Det var alltför bedrövligt, och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
