Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean-Michels död - Christophe övertog...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 JEAN-CHRISTOPHE
mäktig inre känsla om vad han en gång skall
bliva, om vad han redan är!... Vad är han
då? Ett sjukligt och nervöst barn, som spelar
fiol i orkestern och skriver medelmåttiga
kompositioner? — Nej. Långt förmer än detta barn.
Vad man ser är endast ett yttre omhölje, en
tillfällig företeelse. Detta är ej hans väsen.
Det finnes intet samband mellan hans väsen
och hans anletes och tankars nuvarande form.
Han vet det nog. Då han ser sig i spegeln
känner han ej igen sig själv. Detta breda
röda ansikte, dessa buskiga ögonbryn, denna
korta trubbiga näsa med utspärrade näsborrar,
dessa tunga käkar, denna surmulna mun —
hela denna fula och simpla mask är
främmande för hans verkliga jag. Han känner
ej heller igen sig i sina egna verk. Han ser
det obetydliga, det värdelösa i allt vad han
nu gör, i allt vad han nu är. Och dock är
han orubbligt säker på vad han en gång skall
bliva, vad han en gång skall göra. Ibland
förebrår han sig sin visshet, som vore den
en högfärdens lögn. Han finner ett nöje i att
förödmjuka sig, att till straff bittert såra sig
själv. Men vissheten håller stånd, intet kan
utplåna den. Vad han än gör, vad han än
tänker, kunna hans tankar, handlingar eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
