Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Otto - En söndag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 JEAN-CHRISTOPHE
att de hade många gemensamma bekanta och
deras tungors band lossades. De pratade livligt
tills ångbåten lade till vid den ort där
Christophe skulle stiga av. Det befann sig att
Otto hade samma mål. Denna slump tycktes
dem mycket betydelsefull och Christophe
föreslog att de, i väntan på hans middag, skulle
göra en liten promenad. De rusade i väg tvärs
igenom fälten; Christophe hade helt ogenerat
tagit Ottos arm och förtrodde honom sina
planer, som om han känt honom alltsedan
födelsen. Han hade så mycket saknat umgänge
med jämnåriga att det nu var honom ett
obeskrivligt nöje att tala med denne bildade,
väluppfostrade gosse, som visade honom
vänskap.
Tiden gick, och Christophe märkte det ej;
Diener som var stolt över den unge musikerns
förtroende, vågade ej påminna om att
middagstiden överskridits. Slutligen ansåg han sig
ändå böra erinra därom, men Christophe, som
börjat klättra uppför en skogshöjd, svarade,
att först måste de nå toppen; och då de nått
upp, sträckte han ut sig i gräset, som om det
varit hans mening att tillbringa hela dagen
där. Efter en kvart då Diener märkte, att han
ej ämnade röra sig, viskade han blygt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
