Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Fyra eller fem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’126 JEAN-CHRISTOPHE
inbördes och en vit fasad med envist
tillbommade fönsterluckor. En eller två gånger om
året företog trädgårdsmästaren en rundtur och
vädrade huset, men naturen återtog snart sitt
herravälde, och tystnaden utbredde sig ånyo.
Denna tystnad gjorde djupt intryck på
Christophe. Ofta krånglade han sig i smyg
upp till sin utsiktspost. Allt eftersom tiden
gick, nådde hans ögon, hans näsa och slutligen
hans mun till murens krön. Nu kunde han,
höjande sig på tåspetsarna, hålla sig fast med
armen. Trots den obekväma ställningen stod
han sålunda långa stunder, stödde hakan mot
muren, såg och lyssnade orörlig, under det
att aftonsolen dränkte gräsmattorna i gyllene
ljusvågor, som i granarnas skugga fingo en
blåaktig återglans. Han glömde allt, tills han
väcktes av annalkande steg. Om natten svävade
berusande dofter kring trädgården; vårens
syrener, sommarns akacior och höstens
vissnade löv. Då Christophe återkom från slottet,
brukade han, hur trött han än var, stanna vid
sin dörr och insupa den av vällukter mättade
aftonfläkten, men sedan var det honom ännu
svårare att krypa in i sitt kvava kyffe. Förr i
världen då han ännu lekte, hade han många
gånger sprungit och lekt framför det Kerichska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
