Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - Han återvände två...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’146 JEAN-CHRISTOPHE
toalettsaker; allt detta med så mycken takt, att
han aldrig kände sig förlägen. Med ett ord, hon
skänkte honom den nästan moderliga
omvårdnad som varje god kvinna instinktmässigt visar
det barn som kommer i hennes väg eller
anförtror sig åt henne, utan att hon därför behöver
erfara någon djupare känsla. Men Christophe
trodde, att all denna ömhet vände sig till honom
personligt, och han fylldes av tacksamhet,
som plötsligt gav sig luft i lidelsefulla utbrott,
som fru von Kerich fann en smula löjliga,
ehuru de gjorde henne nöje.
Med Minna var förhållandet annorlunda.
Då Christophe vid den första lektionen återsåg
henne, ännu berusad av gårdagens minnen och
smekande ögonkast, blev han helt bestört av
att finna en ung flicka som inte på minsta sätt
erinrade om den han sett några timmar tidigare.
Hon tittade knappt åt honom, lyssnade inte till
vad han sade, och då hon äntligen lyfte ögonen
mot honom, läste han i dem en så isande kyla,
att han blev alldeles häpen. Han bråkade sia
hjärna för att utfundera hur han väl kunnat
försynda sig. Han hade inte alls försyndat sig,
och Minnas känslor voro honom ej mer eller
mindre bevågna i dag än igår. I dag liksom
i går var han henne absolut likgiltig, och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
