Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - En afton sutto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’172 JEAN-CHRISTOPHE
En vecka förflöt. De började tro att de
misstagit sig om sina känslor. De frågade sig
nästan, om de ej drömt det hela. Minna bar
agg till Christophe. Christophe fruktade att
möta henne ensam. Det rådde mer kyla än
någonsin mellan dem.
Så kom en dag... Det hade regnat hela
morgonen och en del av eftermiddagen. De
hade suttit instängda i huset, läst, gäspat,
tittat ut genom fönstret. Nu voro de
uttråkade och misslynta. Vid fyratiden klarnade
himlen. De sprungo ned i trädgården. De
stödde sig mot terrassens balustrad och
skådade ut över de gröna gräsvallarna, som
sluttade ned mot floden. Jorden tycktes röka av
en varm imma, som steg upp mot solen.
Regndroppar glänste i gräset. Lukten av våt mylla
och blommornas doft blandades samman.
Omkring dem surrade bien i gyllene flykt. De
stodo sida vid sida utan att se på varandra;
de kunde ej besluta sig för att bryta
tystnadens tvång. Ett bi flög tafatt emot en
regntung glycinklase och fick över sig en hel
störtskur. De skrattade, och i samma
ögonblick kände de att isen var bruten, att de voro
goda vänner. De fortsatte dock att se åt
var sitt håll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
