Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minna - För första gången...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’194 JEAN-CHRISTOPHE
en vattenmassa, som under månader samlats
inom ett begränsat område för att med ens
störta fram och bryta ned alla fördämningar.
På åtta dagar lämnade han ej rummet. Louisa
ställde maten utanför hans dörr, ty hon fick
inte en gång komma in.
Han skrev en kvintett för klarinett och
stråkinstrument. Första avdelningen var en
dikt full av ungdomens hopp och längtan; den
sista ett lekfullt svärmeri, genomsyrat av en
viss otämd humor. Men hela verkets
medelpunkt befann sig i andra delen, där Christophe
tecknat en glödande och okonstlad liten själ.
Det var eller rättare skulle vara Minnas porträtt.
Ingen skulle dock känt igen henne, hon själv
allra minst. Det enda viktiga var emellertid
att han kände igen henne, och han erfor en
glädjerysning, då han trodde sig förnimma, att
han bemäktigat sig den älskades väsen. Intet
arbete hade någonsin varit lättare, intet hade
berett honom större lycka; det blev en avledare
för det övermått av kärlek som skilsmässan
hopat inom honom. Vördnaden för konstverket,
den erforderliga ansträngningen för att behärska
lidelsen och koncentrera den i en vacker form
skänkte honom samtidigt en andlig hälsa,
en själsförmögenheternas jämvikt, som även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
