Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Justus Euler var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
29
en enfaldig prägel. Hon påminde om ett
porträtt i Basels museum — borgmästare Meiers
dotter — som sitter och låter händerna vila i
knäet, med det bleka håret utslaget över
axlarna, med sänkta ögonlock och en förlägen
min, som om hon skämts över sin vanställande
näsa. Men Rosa brydde sig hittills åtminstone
inte om sitt lyte, och det hämmade ej hennes
outtröttliga pladder. Man hörde ständigt
hennes gälla röst, som berättade långa historier.
Hon var alltid andfådd, som om hon inte haft
tid till att säga allt, alltid full av iver trots
moderns och faderns snäsor, ja, morfaderns
förebråelser; de voro nämligen otåliga, ej så
mycket för att hon pratade som för att hon
hindrade dem från att prata. Ty dessa
utmärkta, goda, hederliga, uppoffrande
människor — de bästa man kan tänka sig — ägde
nästan alla dygder, men saknade en av de
förnämsta, den som förlänar livet sitt behag —
tystnadens dygd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
