Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Christophe var just...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
37
men underkastade sig med ett förläget leende.
Lyckligtvis anade Christophe ingenting.
Amalia passade på, då han var ute, för att rusa
in i deras våning, och hittills hade hon ej
angripit honom personligen; han skulle inte
heller tålt det. Han levde med henne i ett
tillstånd av undertryckt fiendskap. Vad han
minst kunde förlåta henne var det oväsen
hon förde. Han var alldeles utpinad därav.
Han låste in sig i sitt rum, en liten låg, trång
kammare med utsikt åt gården. Trots den
kvava luften slöt han omsorgsfullt fönstret
blott för att försvara sig mot bullret; han
lyckades dock ej. Mot sin vilja envisades
han i att spänt följa minsta ljud, och då den
förskräckliga rösten, som trängde genom alla
väggar, efter en stunds frist ånyo höjdes med
fördubblad styrka, greps han av raseri. Han
skrek, han stampade, han bröt ut i skällsord.
Mitt i det allmänna larmet märktes det ej.
Man trodde att han komponerade. Han
förbannade fru Vogel; varken respekt eller
aktning kunde hålla stånd. Han tyckte att han
skulle föredragit den mest omoraliska kvinna,
den enfaldigaste gås, bara hon tegat.
Begåvning, hederlighet, alla dygder bliva värdelösa
då de göra för mycket väsen av sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
