Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Hans avsky för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
JEAN-CHRISTOPHE
om det var av egen fri vilja. Leonhard blev
bestört och gav honom en ängslig blick, men
då han märkte att Christophe ej hade någon
fientlig avsikt, lugnade han sig:
— Ja, sade han. Hur skulle det annars
vara?
— Ack, sade Christophe, ni är bra lycklig.
Leonhard spårade en lätt skiftning av
avund i Christophes röst. Det smickrade honom,
han blev meddelsam, hans ansikte lystes upp.
— Ja, sade han, jag är lycklig!
Han strålade.
— Hur bär ni er åt? frågade Christophe.
Innan han svarade, föreslog Leonhard att
de skulle sätta sig på en bänk i Sankt Martins
klosters pelargång. Man såg därifrån ett hörn
av det lilla torget, planterat med akacieträd;
bortom staden skymtade landskapet, som
badade i aftonens förtonande dis. Rhen flöt
vid kullens fot. En gammal övergiven
kyrkogård, vars gravar täcktes av förvuxet gräs,
slumrade helt nära dem inom sin låsta
gallerport.
Leonhard började tala; han beskrev med
ögon lysande av glädje, hur ljuvt det är att
undfly livet, att ha funnit den rätta fristaden,
där man är och alltid kommer att förbli i
säkerhet. Christophe, som ännu led av de
sår han nyligen emottagit, kände ett lidelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
