Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Christophe erfor en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
JEAN-CHRISTOPHE
plötsligt uppror! Vad hade det blivit av hans
vilja, som han varit så stolt över? Han
anropade den förgäves. Det erinrade om de
ansträngningar man gör i sömnen, då man vet,
att man drömmer och vill vakna; man glider
blott vidare från dröm till dröm, man känner
blott mer kvävande den bundna själens
andnöd. Till slut fann han det mindre plågsamt
att ej strida emot. Han tog sitt parti med en
slapp och missmodig fatalism.
Livets regelbundna ström var avbruten,
stundom tycktes den sila in i underjordiska
sprickor och hålor, ibland vällde den fram i
häftigt ojämna språng. Dagarnas kedja hade
brustit sönder, timmarnas släta fält företedde
gapande hål, som sögo upp hela hans väsen.
Christophe bevittnade detta skådespel som om
det varit honom främmande. Allt och alla —
hans eget jag — voro skugglika främlingar.
Han fortsatte att sköta sina sysslor, att
uppfylla sina plikter på ett automatiskt sätt. Det
var som om livets maskineri skulle kunnat
avstanna vilken stund som helst. Alla kuggar
och hjul voro snedvridna. Vid bordet med
modern och värdfolket, i orkestern bland
kollegerna och framför publiken kände han
ett plötsligt tomrum i sin hjärna. Han såg
med häpnad på de skiftande anleten som om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
