Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Christophe erfor en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
JEAN-CHRISTOPHE
hjärnan. Han var verkligen komplett tokig.
Bara han tänkte att han inte skulle göra en
sak, fick denna sak honom i sitt våld med
hela det sega tvång som vidlåder en fix idé.
Sålunda förflöt hans liv i en växling
mellan en vansinnig kraftutveckling och ett
plötsligt slungande ut i den tomma rymden.
En rasande ökenvind! Varifrån kom denna
storm? Vad betydde denna galenskap? Från
vilken avgrund uppstego dessa begär, som
förvredo hans lemmar och bedövade hans
hjärna? Han var en båge, som en dåres hand
spänner ända till bristning; — mot vilket
okänt mål siktade den? — för att sedan kasta
bort sitt redskap som ett torrt och onyttigt
virke. Vilka makters rov var han väl? Han
vågade ej grubbla däröver. Han kände sig
förödmjukad, besegrad och han undvek att se
sitt nederlag i ansiktet. Han var feg och
slapp. Han förstod nu de människor han
fordom föraktat, de som inte vilja skåda
sanningen i ögonen. I de förintande timmar då
han återfick sansen, såg den tid som spilldes,
det arbete som vanvårdades, den framtid som
stod på spel, isades han av skräck. Men han
kämpade inte emot, hans feghet fann en ursäkt
i själva det tomma intets förtvivlade
bejakande. Han fann en bitter njutning i att
redlöst överlämna sig åt denna självuppgivelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
