Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eulers hus - Då denna kris...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 85
orgeltoner, de vilda biens svärmar, som
dallrade likt kyrkklockor vid skogens bryn. Det
var det gudomliga suset i de vaggande träden,
vindens ljuva viskning i grenarna, det böljande
gräsets stilla prassel, likt en mild fläkt som
krusar insjöns lugna yta, likt en
klänningsfålls lätta fras eller den älskades dyrkade
steg som sakta närma sig — glida förbi och
förtona i luften.
Alla ljud, alla läten hörde han inom sig.
Från den minsta till den största av dessa
varelser gick samma livets ström; själv
om-flöts han därav. Han var en av dem, besläktad
med dem. Ekot av deras lidanden och fröjder
genljöd broderligt inom honom, deras kraft
blandades med hans egen, liksom en flod som
sväller av tusen små bäckars tillflöden. Han
drunknade i den. Hans bröst ville sprängas
av den starka syremättade luft, som slog ut
fönstren och bröt in i hans förkvävda
tillbommade hjärtas hus. Omvandlingen kom för
våldsamt; så länge han blott sysslat med sin
egen tillvaro spårade han endast förintelsens
fasa, livet undflydde honom, löstes upp i
dimma och regn. Nu åter fann han vart han
vände sig Varats gränslösa oändlighet, ty nu
trånade han efter att glömma sig själv för
att födas på nytt i universum. Han tyckte
sig stiga ut ur en grav. Lycksalig simmade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
