Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Då det var varmt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
JEAN-CHRISTOPHE
ändrat något i de fastslagna vanorna. Efter
klockan nio voro endast Louisa och Christophe
kvar. Louisa tillbringade hela dagarna uppe
i sitt rum, och om aftonen sökte Christophe
— då han hade tid — att hålla henne sällskap.
Ensam skulle hon ej vågat gå ut. Gatans
buller skrämde henne. Barnen sprungo efter
varandra med gälla skrik. Alla kvarterets
hundar skällde. Från ett håll hördes
piano-klink, litet längre bort en flöjt, och från en
närbelägen gränd ljöd en kornett. Röster
flögo härs och tvärs, människor gingo
gruppvis framför husen. Louisa skulle känt sig
borttappad, om hon varit ensam mitt i allt
detta oväsen. Men då hon hade sonen vid sin
sida, njöt hon nästan därav. Larmet stillades
så småningom, barnen lade sig, hundarna
tystnade, de promenerande skingrade sig. Luften
blev renare. Louisa berättade med sin lilla
spröda stämma de små nyheter hon fått veta
av Rosa och Amalia. Det hade inte vidare
intresse, men hon visste ej vad hon skulle
prata om med sonen, och hon kände ett behov
av att närma sig honom, att ändå säga något.
Christophe förstod detta och låtsades
intressera sig för vad hon talade om. Men han
lyssnade inte. Han domnade sakta av och
genomgick i minnet dagens händelser.
En afton, då de sutto tillsammans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
