Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Så snart han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe närmade sig lådan, som hon
skjutit igen.
— Får jag leta?
Hon sprang dit för att hindra honom.
— Nej, nej I Låt vara. Jag är alldeles
säker på att jag inte har dem.
— Jag vill slå vad att de finns.
I första taget fick han triumferande fatt i
den knapp han önskade. Han behövde flera
och ville fortsätta att leta, men hon ryckte
asken ur hans händer och begynte med sårad
fåfänga ivrigt söka själv.
Skymningen föll, hon närmade sig fönstret.
Christophe satte sig på ett par stegs avstånd.
Den lilla klättrade upp på hans knän. Han
låtsades lyssna till hennes pladder och svarade
tankspritt. Han följde Sabine med blickarna.
Hon kände att han såg på henne. Hon böjde
sig över asken. Han skönjde hennes nacke
och en del av hennes kind — och medan han
betraktade henne, märkte han att hon
rodnade. Han rodnade också.
Barnet pladdrade oförtrutet. Ingen
svarade längre. Sabine rörde sig ej. Christophe
var säker att hon ingenting gjorde. Hon tittade
inte ens åt asken, som hon höll i handen.
Tystnaden förlängdes. Den lilla flickan blev
ängslig och gled ned från Christophes knän:
— Varför säger ni inte något?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
