Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Det dröjde inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
JEAN-CHRISTOPHE
hon inbillade sig så lätt att andra hade samma
nöje av att se henne, som hon hade av att se
dem.
Hon gick ut. Framför huset sutto
Christophe och Sabine. Rosas hjärta
sammansnördes, men hon ville inte fästa sig vid detta
dunkelt obehagliga intryck. Hon tilltalade
honom muntert. Hennes gälla röst skar
igenom aftonens stillhet och verkade som en
outhärdligt falsk ton. Christophe spratt till
och hans ansikte förvreds. Rosa viftade
triumferande med tapisseriet framför hans
näsa. Christophe knuffade henne otåligt åt
sidan.
— Nu är det slut, riktigt slut, upprepade
hon envist.
— Nå, då är det bäst att börja ett nytt
arbete, svarade Christophe torrt.
Rosa blev bestört. Hela hennes glädje
hade dunstat bort.
Christophe fortsatte elakt:
— Och då ni gjort åtminstone trettio
likadana tapisserier och blivit riktigt gammal,
då kan ni säga er att ni inte förspillt ert liv.
Rosa var nära att brista i gråt.
— Herre Gud! Vad ni är stygg,
Christophe.
Christophe skämdes och sade några
vänliga ord. Hon nöjde sig med så litet, att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
