Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Hemma mötte honom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN
1 149
Dagen före avfärden närmade ett
obeskrivligt något dem till varandra. Christophe
hade gått ut för att ombesörja ett par ärenden
i anledning av resan. Sabine satt i sin lilla
trädgård och värmde sig i solens sista strålar.
Christophe kom hem, han hade bråttom, och
hans första impuls, då han såg henne, var att
hälsa och gå vidare. Men någonting höll honom
tillbaka, kanske var det Sabines blekhet eller
en eller annan oklar inre känsla:
samvetsförebråelse, fruktan, ömhet... Han stannade
och vände sig mot Sabine, och stödd mot
trädgårdens inhägnad hälsade han henne
godafton. Utan att svara räckte hon honom
handen. Hennes leende var fullt av godhet
— en godhet som han aldrig förr skådat hos
henne. Hon tycktes vilja säga: Må det vara
fred oss emellan. Han grep hennes hand
över staketet, böjde sig över den och kysste
den. Hon försökte inte draga den tillbaka.
Han skulle haft lust att kasta sig på knä och
säga: »Jag älskar erl» De sågo under
tystnad på varandra utan att förmå att förklara
sig. Efter en stund lösgjorde hon sin hand
och vände bort huvudet. Han vände sig
också bort för att dölja sin sinnesrörelse.
Sedan blickade de ånyo på varandra med ögon
i vilka förtroendet åter lyste. Solen sänkte sig
ned. Lätta skiftningar i violett, skärt och gult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
