Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Christophe hoppades...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JEAN-CHRISTOPHE
uppdykande melodi förföljde honom. Han
sade sig, att det antagligen var den, som plågat
honom under sömnen, och han skrev ned den.
Då han läste igenom det skrivna, förvånades
han över den sorg som slog honom till mötes.
Han hade inte känt sig sorgsen medan han
skrev den, åtminstone föreföll det honom inte
så. Men han erinrade sig att vid andra
tillfällen, då han varit som mest bedrövad, hade
han endast kunnat skriva melodier, vilkas
olämpliga munterhet sårade honom. Han fäste
sig inte särskilt vid detta förhållande, ty han
hade vant sig att taga lugnt de överraskningar
hans själsliv erbjöd, även då han ej fattade
dem. Han somnade snart om, och följande
morgon var allt glömt.
Han förlängde sin resa med tre eller fyra
dagar. Han fann ett visst nöje i att utsträcka
den, ty han behövde ju blott vilja för att
strax vara hemma igen. Men han hade ingen
brådska. Det var först i kupén på återvägen
som tanken på Sabine åter fick makt över
honom. Han hade inte skrivit till henne. Hans
vårdslöshet hade gått så långt att han inte
ens brytt sig om att på posten efterhöra de
brev som möjligen blivit adresserade till
honom. Han erfor ett hemligt behag i denna
tystnad. Han visste att därborta väntade man
honom, älskade honom... Älskade honom ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
