Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sabine - Klockan var bara...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
JEAN-CHRISTOPHE
Klockan var bara halv sju, då han
återkom till hemmet. Ingen var ännu uppstigen.
Sabines fönster voro stängda. Han gick på
tåspetsarna över gården för att inte väcka
henne. Han skrattade för sig själv åt hennes
förvåning. Först gick han upp till sig.
Modern sov, han klädde tyst om sig. Han var
hungrig, men fruktade att väcka Louisa och
letade försiktigt i skåpet. Ute på gården
hördes steg; han öppnade sakta fönstret och såg
Rosa, som började sopa. Han ropade
halvhögt. Hon gjorde en glatt överraskad rörelse,
men antog strax en allvarlig min. Han tänkte,
att hon kanske ännu var stött på honom;
men då han själv var vid utmärkt lynne,
gick han ned för att träffa henne.
— Rosa, Rosa, sade han muntert. Giv
mig något att äta, annars äter jag upp dig.
Jag dör av hunger.
Rosa log och förde in honom i köket på
nedre botten. Medan hon hällde upp mjölk i
en skål, kunde hon ej låta bli att göra honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
