Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ada - Han tog nu del i...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
JEAN-CHRISTOPHE
räckte honom en mjuk, smeksam hand, pratade
om likgiltiga eller lättfärdiga ting och
avlägsnade sig snart helt grannlaga. Aldrig hade
de två flickorna tyckts vara så förtroliga som
nu, då de hade giltigt skäl till motsatsen. De
voro jämt tillsammans. Ada hemlighöll
ingenting för Myrrha, hon berättade henne allt.
Myrrha lyssnade; det var nästan som om nöjet
varit lika stort för dem båda.
Christophe kände sig illa till mods med
dem. Deras vänskap förvånade honom. Han
häpnade över deras orimliga prat och
obesvärade fasoner. Myrrha isynnerhet hade något
särskilt rått i uppfattning och uttryck, som
hon visserligen lade band på i hans närvaro,
ehuru Ada senare upprepade allting. Deras
oförsynta skvalleraktiga nyfikenhet, som blott
kretsade kring enfaldigt lågt stående ämnen,
hela den tvetydiga orena atmosfär, som
omgav dem, gjorde honom rysligt förlägen, men
intresserade lionom likväl, ty han hade aldrig
förr sett något liknande. Han tappade alldeles
bort sig i de två små tokornas samtal — de
pladdrade om hattar och klädtrasor, sade
omöjliga kvickheter och flatskrattade. Deras
ögon lyste av glädje, så snart de kommo över
någon uppiggande anekdot. Myrrhas avfärd
beredde honom en viss lättnad. Emellan dem
båda kände han sig som i ett främmande land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
