Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Då ljusstrålen slog...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upproret
29
förstånd och kall vilja som sammansmidde
dem till ett helt, nytt väsen. Christophes sanna
konstnärskap drev honom därtill, men han
erkände det inte, han sökte fåfängt inbilla sig
att ban endast kopierade inre mönster, då han
dock var tvungen att mer eller mindre
omstöpa dem för att göra dem fattbara. Det
kunde till och med hända att han fullkomligt
förvanskade den ursprungliga meningen. Hur
våldsamt ett musikmotiv än grep honom var
det honom ofta omöjligt att säga vad det
egentligen föreställde. Melodier sprungo
fram ur hans väsens underjordiska gömslen,
långt borta på andra sidan om de gränser där
medvetandet begynner, och i denna rena kraft
lyckades ej heller medvetandet igenkänna sina
egna ängsliga funderingar eller de
allmänmänskliga känslor som ordnas, analyseras och
indelas i sorg, glädje — och så vidare. De
hade alla smält samman i en lidelse,
enastående och oförklarlig, emedan den var höjd
över intelligensen. Dock, om intelligensen ej
förmådde omfatta kraften var det likväl dess
oeftergivliga behov att skänka den ett namn,
att förbinda den med de logiska konstruktioner
som människan outtröttligt bygger upp i sin
hjärnas celler såsom biet i kupan.
Sålunda övertygade sig Christophe —
sökte snarare övertyga sig — att den dunkla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
