Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Han satt på en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
35
skulle erinrat om varietén, ifall en rent av
majestätisk dygd icke utstrålat från henne.
Denna genomhederliga husmor sökte tydligen
apa efter ungdomens lidelse och
skälmaktig-het, och Schumanns poesi fick sålunda en
kvalmig hismak av barnkammare. Publiken
var stormförtjust; men uppmärksamheten
stegrades till andakt, då en förening av
sydtyskar (Süddeutschen Männer Liedertafel)
marscherade fram. De pepo och mullrade
igenom en serie känslosamma stycken. De
uppgingo till ett fyrtiotal och sjöngo som om
de blott varit fyra. Deras ansträngningar
tycktes gå ut på att utplåna varje spår av
körverkan, vilket utmynnade i ett slags
effektsökeri med små gråtmilda skiftningar,
ett bortdöende pianissimo och plötsliga
dundrande språng i höjden, som om man slagit på
en bastrumma. Det var en brist på fyllighet
och jämvikt, ett sötsliskigt föredragssätt, och
man kom närmast att tänka på Bottom i
Midsommarnattsdrömmen :
■»Låt mig spela lejonet, jag skall vråla så
finurligt som en turturduva, jag skall vråla
som en riktig näktergal.»
Alltifrån begynnelsen lyssnade Christophe
med stigande förvåning. Ingenting var dock
nytt för honom. Han kände till konserterna,
orkestern, publiken; men plötsligt syntes honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
