Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Hemkommen fick...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
JEAN-CHRISTOPHE
kött och blod, det dyrbaraste i hans väsen.
Om han var sträng mot dem, så var han det
i än större grad mot sig själv. Vem kunde
älska dem högre? Vem kände djupare
Schu-berts godhet, Haydns oskuld, Mozarts ömhet
och Beethovens stora hjältemodiga hjärta?
Vem hade oftare än ban flytt bort till Webers
susande skogar? Vem hade såsom han funnit
en fristad i skuggan av Johan Sebastians
väldiga domkyrkor, som, avtecknande sig mot
nordanhimlens grådis, höjde sina klippmassor
och sina genombrutna spiror högt över den
tyska slätten. Han lät nationen bära skulden
för allt det falska och tilldelade mästarna
ensamma förtjänsten för det storslagna. Han
misstog sig. Storhet och svaghet ägde båda
samma ursprung — i rasen — vars mäktiga
om ock oklara tanke rullar fram som musikens
och poesiens bredaste flod, till vilken hela
Europa vallfärdar för att läska sin törst. —
Hos vilket annat folk skulle ban väl funnit
den troskyldiga renhet som tillät honom att
utslunga dylika förbannelser?
Detta anade han ej. Likt ett otacksamt,
bortskämt barn vände ban mot sin egen moder
de vapen han undfått av henne. Senare,
mycket senare skulle ban erfara allt vad han var
henne skyldig, och hur innerligt han älskade
henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
