Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Christophe genomgick...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
JEAN-CHRISTOPHE
sökt att vara originell, i hans tycke skulle
det varit bra medelmåttigt att besvära sig
med dylikt. Han ville endast vara sig själv
och säga vad ban tänkte utan att bekymra sig
om ifall det han sade blivit sagt före honom.
Han var nog högfärdig att tro att detta var
den verkliga originaliteten och att
Jean-Chri-stophe endast kunde existera en enda gång.
Med ungdomlig säkerhet ansåg han att ännu
ingenting gjorts och att allt återstod att göra
— eller att göra om. Detta inre överflöd,
detta obegränsade löftesrika liv fyllde honom
med en något hänsynslös lycka. Det var ett
oavbrutet jubel, som ej ens fordrade glädjen,
det kunde gott nöja sig med sorgen. Jublets
källa bubblade upp ur livets överflöd och
styrka — upphovet till all lycka och all dygd.
Leva, leva! Vem helst som ej i sitt innersta
förnimmer kraftens berusning, livs jublet —
även mitt i olyckans bittraste stund, ban är
ej en verklig konstnär. Detta är prövostenen!
Den sanna storheten igenkännes på förmågan
att jubla i såväl sorg som glädje. Mendelsolin
och Brahms, oktoberdimmornas och
duggregnets gudar ha aldrig erfarit denna gudomliga
gåva.
Christophe kände den jäsa inom sig, han
bredde ut sin fröjd med en viss oförsiktig
enfald. Han var utan svek och önskade blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
