Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Han satt i teatersalongen...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
79
eller ont; en stjärna eller en gaslåga — allt
var på samma plan. Hans beundran kände
inga skrankor; den var honom ett blint
livsbehov. Violoneellisten Kuh plågades vida
mer; han älskade med hela sitt hjärta dålig
musik; det Christophe förföljde med hån och
ovett höll han oändligt kärt. Instinktmässigt
gick hans val till det mest konventionella.
Hans själ var en sannskyldig behållare för
all slags känslosam gråtmildhet. Visserligen
var hans beundran för alla falska stora män
sann; det var blott då ban inbillade sig att
ban beundrade de verkligt stora, som han ljög.
Det finnes dylika Brahms’ offerpräster som i
sin avgud tro sig återfinna förflutna seklers
snillen. De älska Beethoven genom Brahms;
Kuh gjorde än mer, han älskade Brahms i
Beethoven.
Den mest förtörnade var fagottspelaren
Spitz; hans musikaliska instinkt berördes ej
så illa som hans underdånighetskänsla. Det
var en gång en romersk kejsare som önskade
dö stående upprätt; Spitz skulle velat dö som
han levat, liggande på magen. Han njöt av
att rulla sig i stoftet inför allt som var
officiellt helgat av vanan, allt som »lyckats».
— Han blev alldeles utom sig om han
hindrades i detta betjäntgöra.
Kuh jämrade sig, Weigl gjorde förtviv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
