Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygsand - Han ansatte Christophe...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
j EAN-CHRISTOPHE
mannen Waldhaus riktiga små
provinssnobbar, rika ocb sysslolösa unga herrar för vilka
litteraturen var en lek. De voro förtjusta att
kläda ut sig till bålda stridsmän, men de voro
hjärtans beskedliga och angrepo endast några
oförargliga individer, som inte voro i stånd
att skada dem. De aktade sig noga att bryta
med samhället, där de önskade finna en plats
ledig för att omsider leva som alla andra och
omfatta samma fördomar de tidigare kämpat
emot. Om de en enstaka gång vågade slå till
och göra väsen av sig eller löpa till storms
mot någon avgud som redan begynt runka på
sin tron, brände de minsann aldrig sina skepp
— blev det fara å färde stego de försiktigt
ombord igen. Vilken utgång striden än hade,
dröjde det länge innan man började på nytt.
Kälkborgarna kunde sova lugnt. Allt vad
dessa nya »Davidsbündler» begärde var att
man skulle tro dem om att kunna vara
fruktansvärda, ifall de ville — men de ville inte
— de föredrogo att dricka brorskål med
artisterna och supera med aktriserna.
Christophe kände sig illa till mods i deras
krets. De pratade om kvinnor och hästar och
de gjorde det på ett föga tilltalande sätt.
Adalbert talade med en släpig matt röst och
visade en utsökt tråkig och uttråkad artighet.
Adolf Mai, redaktionens sekreterare, var tung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
